Vår inre röst har en oväntat stor påverkan på oss. Om den talar till oss som att vi är otillräckliga, tillräckliga eller Tillräckliga med ett stort T kan avgöra vårt välbefinnande och vår psykiska hälsa.
Otillräcklig… att känna sig otillräcklig, att alltid kunna göra lite till, lite mer och med lite mer engagemang. Om man bara börjat lite tidigare, sovit lite bättre, fokuserat lite mer, planerat smartare, haft friska barn, inte bråkat, trivts bättre, varit bättre…
Självkritik är som ett gnagande missnöje som kan äta upp oss inifrån. Förblindar oss med sin respektlöshet för våra ansträngningar och tar fokus bort från det vi faktiskt lyckas med till det vi inte gjort tillräckligt bra, otillräckligt.
Otillräckligt enligt vem? Otillräckligt jämfört med vad? Otillräckligt i relation till vad?
Vi människor tenderar att göra det bästa vi kan utifrån de förutsättningar som är givna. Med mer generösa förutsättningar kan vi göra mer. Med mer begränsande förutsättningar kan vi göra mindre. Förutsättningar i form av tid, kompetens, stöd, budget, tydlighet i förväntningar och sammanhang. Tillsammans bildar förutsättningarna en slags möjliggörande ram och en grund för vilket resultat som kan förväntas. En grund för vad som är tillräckligt.
Din dagsform är även den en förutsättning lika viktig som någon annan. Ibland har man hög energi och får gjort mängder och vid andra tillfällen är energin låg och det är ansträngande att ens göra minsta lilla. Om dagsformen är en förutsättning så borde det innebära att den påverkar vad som är tillräckligt just den dagen.
Det är lätt att kritisera sig själv för att man inte får tillräckligt mycket gjort, att man är otillräcklig. Men forskning visar att det bara gör saken värre och blir kontraproduktivt. Att ha lätt att kritisera sig själv och ha en hård inre röst kan bland annat kopplas till depression vilket i sin tur kan kopplas till lägre produktivitet. Nu behöver det inte gå så långt som till depression för att kunna konstatera att en hård inre röst inte leder till något gott.
Visst är det intressant? Det visar hur viktigt det är att vi visar oss själva en självmedkänsla. Att ha medkänsla med andra faller sig ofta naturligt för de flesta av oss. De allra flesta har lätt att trösta den som har det svårt, peppa den som anstränger sig och berömma den som har lyckats med något. Med en god självmedkänsla är vi på motsvarande sätt medkännande med oss själva. Vi kan tillåta oss att ta det lugnare en dag när det känns tufft. Vi kan peppa oss när vi ansträngt oss och tillåta oss att känna stolthet när vi lyckats.
Otillräckligt enligt vem? Otillräckligt jämfört med vad? Otillräckligt i relation till vad? Det kan man verkligen fråga sig. Men varför inte istället fråga sig vad som är tillräckligt med en liten twist?
Twisten handlar om att koppla in sig på ett tillstånd där man är full av värme, medkänsla och lyhördhet för sig själv. Det kan vara lättare att göra om du tänker dig in i att vara en person som verkligen vill ditt allra bästa. Det skulle kunna vara din mor- eller farförälder, en mycket god vän eller mentor. Låna lite av den personens omtanke om hela dig när du klargör förutsättningar för en uppgift. Du kanske ställer dig några frågor likt dessa:
- Vad är rimligt att jag lyckas med så att det blir tillräckligt bra?
- Vad är överkurs och inte del av uppgiften?
- Vad är det allra första som jag vill börja göra redan nu?
- När är det rimligt att jag är klar?
Vi vill helt enkelt underlätta för oss själva att lyckas med att göra Tillräckligt med ett stort T. Vi vill att vår inre röst ska säga ”Det här är Tillräckligt!” med ett utropstecken istället för att fråga ”Är det här tillräckligt?” med ett frågetecken. Smaka på dem, och lägg märke till vilka känslor de väcker hos dig. Kom ihåg att vi är kännande varelser som tänker, inte tänkande varelser som känner. Våra känslor lägger grunden för våra resultat. Och du behöver inte anstränga dig för att vara en multikompetent stjärna när du är så fantastisk precis sådan som du är.
Tack för att du valt att läsa hela vägen hit! Det gör mig glad och tacksam!
Med värme/Anna