Den största förändringen i arbetsgivaransvaret på mycket länge har nyligen införts i Sverige. Den är så omfattande att Arbetsmiljöverket har valt att skicka ett brev på posten adresserat hem till alla landets VD:ar med information om arbetsmiljöföreskriften AFS 2015:4. De senaste dagarna har det florerat flera inlägg i media om den sjuka jobbstressen, kränkande särbehandling, nya krav på chefer och ledare. Allt för att väcka uppmärksamheten till att det de facto har kommit nya spelregler att förhålla sig till, skaka om och hoppas att det leder till handling. För det behövs ageras.
Bakgrunden är att ohälsotrenden i samhället måste vändas, den kostar helt enkelt för mycket. Från 2014-2015 ökade samhällets kostnad för sjukskrivningar med 3,8 miljarder till ofattbara 31,5 miljarder kronor. Eftersom arbetsgivaren betalar de första två veckornas sjukersättning är den totala summan mycket högre. Det är lätt att lägga fokus på just kostnaderna och det faktum att färre medborgare i arbete, får en negativ effekt på Sveriges BNP och nyckeltal. I vårt land känner 84% av arbetstagarna inget engagemang i sitt arbete, något som naturligtvis påverkar hela livspusslet. Så kan man fråga sig vad som är ROTEN till varje individs unika mående. Det måste väl vara individuellt? Vi är olika! Det som får mig i obalans kan ha en marginell effekt på någon annan. Att tro att det är arbetsmiljön som bär fulla ansvaret är orimligt.
Om man tar ett företagarperspektiv på situationen så kan man konstatera att den nya AFS 2015:4 kommer som ett bombnedslag, om man känner till den vill säga! Jag träffar mängder av ägare, företagsledare och styrelseledamöter genom mina föreläsningar, utbildningar och individuella sessioner. Det är ytterst få av dem som ens vet vad som gäller från den 31 mars 2016. De vet inte hur deras ansvar kommer att förändras. Otydligt är bara förnamnet! Arbetsmiljöverkets vägledning är 90 sidor text som är väldigt värdefull för mig och många andra, men för omfattande för många i företagsledande ställning, de har helt enkelt inte tiden att plöja igenom den.
När jag häromdagen träffade några av mina öron mot rälsen, mycket initierade och tillförlitliga källor, fick jag veta att ett antal av våra fackförbund kommer att använda den här okunskapen för att försöka skifta maktpositionen och få mer att säga till om i hur företag ska bedriva sin verksamhet. De kommer att försöka skjuta in sig där de kan. Deras största framgångsfaktor är arbetsgivarnas osäkerhet och till viss del okunskap inom arbetsrätt.
Jag vill därför slå ett slag för att du som arbetsgivare/ledare tar reda på vad som verkligen gäller. I Sverige har alla arbetsgivare lagstadgad rätt att besluta om hur de ska bedriva sin verksamhet på lång och kort sikt. Du har en skyldighet att informera dina arbetstagarrepresentanter inför förändringar, förklara hur du har tänkt och vilka konsekvensanalyser ni har genomfört. När du har fullgjort den skyldigheten så är det upp till dig som arbetsgivaren att ta det beslut som enligt dig/er kommer att vara det strategiskt bästa för verksamheten. Inget av detta har förändrats, det är arbetsgivarens som beslutar hur man är organiserad, vilka målsättningar man har, vilka platser man ska finnas på och ALLA andra beslut som gäller verksamheten. (Vad gäller uppsägningar, avsked, omplaceringar gäller det dock att väldigt noga följa de regelverk som finns i Lagen om anställningsskydd).
Vi måste skilja på arbetsrätt och ledarskap. Arbetsrätten anger spelreglerna för ledarskap inom arbetslivet. Medan ledarskap handlar om att motivera och engagera medarbetare till att välja att vara en del av just din verksamhet varje dag. Det gör ledarskap till en oerhört viktig framgångsfaktor men det är ingen laglig skyldighet. Det som nu har hänt är dock att det finns en skyldighet att skapa en organisatorisk och social arbetsmiljö som främjar hälsa och som kommer att öka individens och organisationens välmående. Det i sin tur kommer att öka Sveriges välmående.
Det här är något som skapas tillsammans, det är lika mycket arbetstagarorganisationernas och arbetstagarnas uppgift att värna om arbetsmiljön som det är arbetsledningens. Varför då använda den nya arbetsmiljöföreskriften för att flytta fram maktpositionerna? På vilket sätt skulle det driva framåt? Min uppmaning till alla arbetstagarrepresentanter är att använda den nya AFS:en för att bygga en ännu starkare samverkanskultur med arbetsgivarparten. Vänta inte på att den andre ska ta initiativet utan välj att vara med på resan. Visa respekt för att det är vi, arbetsgivare, som leder och fördelar arbetet och att vi därför väljer hur nära relation vi vill ha med arbetstagarorganisationerna.
Att se det här som ett maktspel där okunnighet hos ena parten gör det möjligt att tillskansa sig fördelar blir kontraproduktivt. Det riskerar skapa konfliktfyllda arbetsmiljöer vilket är helt tvärtemot vad avsikten är. Fokusera på samverkan, bli en strategisk part som vi vill ha med på resan, och inse att: Om vi nu bortser från alla oemotsägliga fördelar med att upprätthålla ett framgångsrikt ledarskap och ser till hårda fakta, då gäller följande: Det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet, PUNKT!